USAUSAUSA
2012-01-02 @ 13:04:11
Hej igen! När jag saknar USA som mest brukar jag gå in här på bloggen och drömma mig tillbaka. Det är kul att det fortfarande är folk som läser. Jag hittade en text på datorn som jag skrev i april förra året. Meningen var att jag skulle skriva en summering av mitt utbytesår, men jag fortsatte aldrig skriva klart texten så det är alltså en summering ifrån när jag åkte till någon gång i april. Lägger ut texten här ifall om det är någon blivande utbytesstudent där ute som är intresserad. Om ni läser texten kommer ni även förstå varför man inte ska åka med Explorius. So here we go:
Jag kan börja med att säga att det här året har varit det absolut svåraste året i hela mitt liv. Mycket svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men on the other hand så har det även varit det bästa året i mitt. Jag har lärt mig så otroligt mycket, både om mig själv och andra. Och min engelska har utvecklats enorm mycket.
Tänkte nu göra en sammanfattning av mitt år. Det är mycket som jag aldrig vågat skriva här på bloggen. Men nu ska jag berätta hela sanningen.
Mitt år började verkligen inte bra. Jag var en av de unlucky utbytesstudenterna som fick värdfamilj väldigt sent. Min organisation, Explorius, gjorde inte ett bra jobb. Så ett tips till er blivande utbytesstudenter där ute, åk INTE med Explorius. Anyway, planet till USA lyfte den 7:e september och jag var fortfarande pretty much ovetandes om var och hur jag skulle bo. Det enda jag visste var att jag skulle till en liten stad i Oregon och min area representant (som jag aldrig ens pratat med) skulle komma och hämta mig på flygplatsen. Trots omständigheterna var jag mer taggad än någonsin att åka. Det är svårt att beskriva känslan av att lämna sitt land och flyga iväg till något okänt ställe och veta att man inte kommer att komma hem förrän nästa år.
Väl framme i USA spenderade jag och en massa andra utbytesstudenter, de tre första dagarna i New York. Helt amazing. För mig var det andra gången jag var i NY och jag älskade staden mer än någonsin (can't wait until next time I go there). Helt seriöst, någon gång i mitt liv ska jag bo där. Iallafall, den andra dagen vi var där fick jag ett mail från min blivande värdfamilj. Kändes bra att veta att jag äntligen hade fått en riktig värdfamilj. Kommer ihåg känslan jag hade när jag, efter många timmars sittande på ett plan, var framme i Oregon. Jag visste att min värdfamilj skulle vara där och ta emot mig. Men jag hade ingen aning om hur dom såg ut. Kände mig helt snurrig när jag gick genom gaten. Det var en blandning av nervositet, trötthet och spänning. Visste inte vart jag skulle ta vägen där på flygplatsen. Men det tog inte många minuter tills jag hörde någon säga "Johanna?". Och där var dom. Mina värdföräldrar, Cindy och Darin. Kändes väldigt konstigt när vi gick ut till deras truck och började åka hemåt, liksom som att följa med någon främling hem. Jag kommer ihåg hur svårt jag hade det att förstå vad dom sa, fattade i princip ingenting. Men som tur var gick det rätt fort att komma in i engelskan. Kan säga att det var en stor kulturchock att komma från New York till en liten redneck-stad i Oregon.
Det är väldigt svårt att försöka anpassa sig till en nya familj och deras vanor. Speciellt svårt för mig eftersom jag och värdfamiljen inte hade någonting in common. Vi passade verkligen inte ihop. I familjen fanns det två tonårsdottrar. De var båda så annorlunda... Att börja skolan var väldigt kul. Alla visste vem jag var redan första dagen och jag fick mer uppmärksamhet än någonsin. Skolan var väldigt liten, hade ungefär 150 elever. Så redan efter någon månad visste jag vilka alla var. Det var väldigt kul i början, men precis vad jag hade hört så blev det inte alls lika kul när livet där blev till vardag. Ni kan ju även tänka er hur lite det finns att göra i en stad med 1000 invånare... Min värdfamilj var av den strängare typen. Det försöka på alla sätt att kontrollera mig. Jag fick knappt gå ut. Det hade sjuka regler, till exempel fick man inte smsa efter klockan 9 på kvällen. Jag fick inte vara med vilka kompisar jag ville och min cerfew var oftast 21.00. En gång kom jag hem 20 minuter försent och som straff blev jag grounded i en vecka. Allting kändes väldigt pissigt och jag kunde inte förstå varför jag ens åkte. Det gick upp och ner hela tiden, vissa dagar var bättre än andra. I över tre månader försökte jag "anpassa" mig. Men det funkade inte. Trodde att jag bodde i ett fängelse (inte konstigt med tanke på att Darin jobbade som fängelsevakt, haha). Dessutom mådde jag illa av att vistas i huset. Det var väldigt skitigt och stökigt överallt. En gång sprang en råtta över vardagsrumsgolvet, och dom brydde sig inte ens om det. Kändes som att bo i ett råttbo. Det enda som familjen gjorde var att kolla på tv, 24/7!
Jag tog kontakt med min area representant och berättade om min situation. Jag ville byta värdfamilj. Men som svar fick jag att det var något fel på mig och att jag inte hade anpassat mig tillräckligt. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade hört så mycket om att man kunde byta värdfamilj om man inte trivdes och så. Men det stämde verkligen inte. Så tydligen hade jag inget annat val än att stanna hos familjen. Eller jag hade ett annat val, att åka hem. Och det ville jag ju verkligen inte. Det var ju min dröm att bo i USA. Jag intalade mig själv om att det skulle bli bättre. Såklart var det bättre vissa dagar. Men överlag var det ett helvete. Jag hade turen att lära känna Cody, som nu är en av mina absolut bästa vänner. Han bodde granne med mig och utan honom hade jag nog inte klarat av att stanna kvar. Vid jul kändes allt ännu värre och jag insåg att jag kunde inte stanna där längre. Jag var otroligt lucky, för det visade sig att jag hade en avlägsen släkting som bodde med sin familj någon timme ifrån staden där jag bodde. En gång under hösten hälsade jag på dom och jag blev chockad över hur otroligt snälla människor dom var. Så efter jul tog jag kontakt med dom igen och berätta om hur jag mådde. Snälla som dom var så erbjöd dom sig att bli värdfamilj till mig. Problemet var bara att min area representant sa att jag inte fick flytta. Speciellt inte till en annan stad och byta skola. Men jag gav inte upp, jag visste att om jag inte flyttade skulle jag gå sönder. Mådde verkligen skit, kändes som att jag hade tappat bort mig själv totalt. Försökte få hjälp från Explorius men dom gav inte mycket hjälp. Efter att ha kämpat i över 2 månader, gav tillslut min area representant med sig och sa att jag kunde flytta. Eftersom jag hade en underbar familj (släktingarna) att flytta till så tvekade jag inte en sekund. I slutet på januari kunde flyttade jag äntligen dit. Går inte att beskriva hur lycklig jag var. Min nya värdfamilj bodde i ett jättefint hus och dom är helt underbara människor. Dom räddade mig verkligen! Det var när jag kom dit som mitt utbytessår började på riktigt, kan man säga.
Att börja en ny skola igen kändes lite jobbigt. Ni vet, börja som the new swedish girl igen, och inte känna någon. Den nya skolan jag började var mycket större, vilket jag gillar bättre. Jag hade turen att lära känna Busra (från Turkiet) som också var utbytesstudent, och hon kände i princip alla på skolan, so she introduced me for like everyone I needed to know! Redan efter någon vecka kände jag mig som hemma, både i skolan och med värdfamiljen. Allting var helt underbar och jag var otroligt lycklig att jag klarade mig igenom situationen med den första värdfamiljen. I mars åkte jag till Hawaii med värdfamiljen och kan bara säga att det var heeelt amazing!
Jag kom in i vardagslivet på det nya stället fort men trots att allting blev vardagliv, var det inte tråkigt. Tack vare att jag lärde känna så många underbara människor och bodde med en underbar familj, var allting på topp!
Jag kan börja med att säga att det här året har varit det absolut svåraste året i hela mitt liv. Mycket svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men on the other hand så har det även varit det bästa året i mitt. Jag har lärt mig så otroligt mycket, både om mig själv och andra. Och min engelska har utvecklats enorm mycket.
Tänkte nu göra en sammanfattning av mitt år. Det är mycket som jag aldrig vågat skriva här på bloggen. Men nu ska jag berätta hela sanningen.
Mitt år började verkligen inte bra. Jag var en av de unlucky utbytesstudenterna som fick värdfamilj väldigt sent. Min organisation, Explorius, gjorde inte ett bra jobb. Så ett tips till er blivande utbytesstudenter där ute, åk INTE med Explorius. Anyway, planet till USA lyfte den 7:e september och jag var fortfarande pretty much ovetandes om var och hur jag skulle bo. Det enda jag visste var att jag skulle till en liten stad i Oregon och min area representant (som jag aldrig ens pratat med) skulle komma och hämta mig på flygplatsen. Trots omständigheterna var jag mer taggad än någonsin att åka. Det är svårt att beskriva känslan av att lämna sitt land och flyga iväg till något okänt ställe och veta att man inte kommer att komma hem förrän nästa år.
Väl framme i USA spenderade jag och en massa andra utbytesstudenter, de tre första dagarna i New York. Helt amazing. För mig var det andra gången jag var i NY och jag älskade staden mer än någonsin (can't wait until next time I go there). Helt seriöst, någon gång i mitt liv ska jag bo där. Iallafall, den andra dagen vi var där fick jag ett mail från min blivande värdfamilj. Kändes bra att veta att jag äntligen hade fått en riktig värdfamilj. Kommer ihåg känslan jag hade när jag, efter många timmars sittande på ett plan, var framme i Oregon. Jag visste att min värdfamilj skulle vara där och ta emot mig. Men jag hade ingen aning om hur dom såg ut. Kände mig helt snurrig när jag gick genom gaten. Det var en blandning av nervositet, trötthet och spänning. Visste inte vart jag skulle ta vägen där på flygplatsen. Men det tog inte många minuter tills jag hörde någon säga "Johanna?". Och där var dom. Mina värdföräldrar, Cindy och Darin. Kändes väldigt konstigt när vi gick ut till deras truck och började åka hemåt, liksom som att följa med någon främling hem. Jag kommer ihåg hur svårt jag hade det att förstå vad dom sa, fattade i princip ingenting. Men som tur var gick det rätt fort att komma in i engelskan. Kan säga att det var en stor kulturchock att komma från New York till en liten redneck-stad i Oregon.
Det är väldigt svårt att försöka anpassa sig till en nya familj och deras vanor. Speciellt svårt för mig eftersom jag och värdfamiljen inte hade någonting in common. Vi passade verkligen inte ihop. I familjen fanns det två tonårsdottrar. De var båda så annorlunda... Att börja skolan var väldigt kul. Alla visste vem jag var redan första dagen och jag fick mer uppmärksamhet än någonsin. Skolan var väldigt liten, hade ungefär 150 elever. Så redan efter någon månad visste jag vilka alla var. Det var väldigt kul i början, men precis vad jag hade hört så blev det inte alls lika kul när livet där blev till vardag. Ni kan ju även tänka er hur lite det finns att göra i en stad med 1000 invånare... Min värdfamilj var av den strängare typen. Det försöka på alla sätt att kontrollera mig. Jag fick knappt gå ut. Det hade sjuka regler, till exempel fick man inte smsa efter klockan 9 på kvällen. Jag fick inte vara med vilka kompisar jag ville och min cerfew var oftast 21.00. En gång kom jag hem 20 minuter försent och som straff blev jag grounded i en vecka. Allting kändes väldigt pissigt och jag kunde inte förstå varför jag ens åkte. Det gick upp och ner hela tiden, vissa dagar var bättre än andra. I över tre månader försökte jag "anpassa" mig. Men det funkade inte. Trodde att jag bodde i ett fängelse (inte konstigt med tanke på att Darin jobbade som fängelsevakt, haha). Dessutom mådde jag illa av att vistas i huset. Det var väldigt skitigt och stökigt överallt. En gång sprang en råtta över vardagsrumsgolvet, och dom brydde sig inte ens om det. Kändes som att bo i ett råttbo. Det enda som familjen gjorde var att kolla på tv, 24/7!
Jag tog kontakt med min area representant och berättade om min situation. Jag ville byta värdfamilj. Men som svar fick jag att det var något fel på mig och att jag inte hade anpassat mig tillräckligt. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade hört så mycket om att man kunde byta värdfamilj om man inte trivdes och så. Men det stämde verkligen inte. Så tydligen hade jag inget annat val än att stanna hos familjen. Eller jag hade ett annat val, att åka hem. Och det ville jag ju verkligen inte. Det var ju min dröm att bo i USA. Jag intalade mig själv om att det skulle bli bättre. Såklart var det bättre vissa dagar. Men överlag var det ett helvete. Jag hade turen att lära känna Cody, som nu är en av mina absolut bästa vänner. Han bodde granne med mig och utan honom hade jag nog inte klarat av att stanna kvar. Vid jul kändes allt ännu värre och jag insåg att jag kunde inte stanna där längre. Jag var otroligt lucky, för det visade sig att jag hade en avlägsen släkting som bodde med sin familj någon timme ifrån staden där jag bodde. En gång under hösten hälsade jag på dom och jag blev chockad över hur otroligt snälla människor dom var. Så efter jul tog jag kontakt med dom igen och berätta om hur jag mådde. Snälla som dom var så erbjöd dom sig att bli värdfamilj till mig. Problemet var bara att min area representant sa att jag inte fick flytta. Speciellt inte till en annan stad och byta skola. Men jag gav inte upp, jag visste att om jag inte flyttade skulle jag gå sönder. Mådde verkligen skit, kändes som att jag hade tappat bort mig själv totalt. Försökte få hjälp från Explorius men dom gav inte mycket hjälp. Efter att ha kämpat i över 2 månader, gav tillslut min area representant med sig och sa att jag kunde flytta. Eftersom jag hade en underbar familj (släktingarna) att flytta till så tvekade jag inte en sekund. I slutet på januari kunde flyttade jag äntligen dit. Går inte att beskriva hur lycklig jag var. Min nya värdfamilj bodde i ett jättefint hus och dom är helt underbara människor. Dom räddade mig verkligen! Det var när jag kom dit som mitt utbytessår började på riktigt, kan man säga.
Att börja en ny skola igen kändes lite jobbigt. Ni vet, börja som the new swedish girl igen, och inte känna någon. Den nya skolan jag började var mycket större, vilket jag gillar bättre. Jag hade turen att lära känna Busra (från Turkiet) som också var utbytesstudent, och hon kände i princip alla på skolan, so she introduced me for like everyone I needed to know! Redan efter någon vecka kände jag mig som hemma, både i skolan och med värdfamiljen. Allting var helt underbar och jag var otroligt lycklig att jag klarade mig igenom situationen med den första värdfamiljen. I mars åkte jag till Hawaii med värdfamiljen och kan bara säga att det var heeelt amazing!
Jag kom in i vardagslivet på det nya stället fort men trots att allting blev vardagliv, var det inte tråkigt. Tack vare att jag lärde känna så många underbara människor och bodde med en underbar familj, var allting på topp!
Svar på fråga
2011-11-04 @ 19:08:21
Anonym om Gotta love the yearbook:
Följer fortfarande din blogg på bloglovin! Hur känns det att tänka tillbaka på ditt utbytesår? Saknar du det? Är du glad över att du åkte? :)
Det är väldigt blandade känslor. Jag längtar tillbaka sjukt mycket, så det känns ganska sorgligt att tänka tillbaka på året. Men samtidigt känns det helt underbart. Jag är så glad att jag fick lära känna så många fina människor och bara känslan av att veta att jag klarade av ett år helt själv, utanför min trygghetszon, känns grym! :) Jag saknar USA, min amerikanska familj och mina vänner där borta, väldigt mycket. Det går inte en dag utan att jag tänker på dom. Att åka iväg är nog det bästa jag har gjort, fast helt klart det svåraste också. Men i slutändan är det värt allt jobbigt man gått igenom.
Gotta love the yearbook
2011-11-03 @ 22:45:33
Såg precis att det fortfarande är några söta läsare som kikar in här varje dag, trots att jag inte uppdaterar längre. Men nu tänkte jag bara berätta att jag fick min yearbook idag! På den skolan jag gick på blev det inte klar förrän efter sommaren, så jag hann inte få den innan jag åkte hem. Men som tur är har jag en snäll värdfamilj som skickade den till mig nu när den blev klar. Kan sitta och bläddra i den hur länge som helst och drömma mig tillbaka. Fattar inte varför vi i Sverige inte har en yearbook?! Det är ju jättekul att ha kvar som ett minne från varje skolår.
Såg precis att det fortfarande är några söta läsare som kikar in här varje dag, trots att jag inte uppdaterar längre. Tänkte bara berätta att jag fick min yearbook idag! På den skolan jag gick på blev det inte klar förrän efter sommaren, så jag hann inte få den innan jag åkte hem. Men som tur är har jag en snäll värdfamilj som skickade den till mig nu när den blev klar. Kan sitta och bläddra i den hur länge som helst och drömma mig tillbaka.
Blev sååå glad när jag hittade ett paket i brevlådan från USA :D
Vi foreigners fick en egen sida!
Där ser ni min senior bild!
Finns massa annat kul med i boken också, så som trender under årets gång. Silly bandz, tie-dye och pillow pets kommer alltid göra mig påmind om mitt år i USA! :D
Längtar tillbaka
2011-08-28 @ 18:59:24
Nu är det ungefär ett år sen jag åkte till Oregon för första gången. Jag skulle så gärna vilja åka iväg igen och uppleva allt vad det innebär. Skypade med min amerikanska familj igår. Det var första gången på 2 månader som jag pratade med dom. Saknar dom otroligt mycket. Måste erkänna att jag längtar tillbaka även fast det är skönt att vara hemma. Just nu är jag på jobbet, jobbar till 23 ikväll. Skola imorgon igen. Vi ska tydligen paddla kajak på idrotten! Kul va?
California
2011-07-08 @ 17:47:45
Kom på att jag aldrig skrev nåt om när vi var i California i början på juni. California är så himla härligt. Det är en sådan skön avslappnad känsla där. Sen är det även väldigt mångkulturellt, då människor från hela världen bor där. Är så himla sugen på att plugga på college i nåt år i California, helst i San Diego.
Är så himla glad att jag fick åka till California innan jag åkte hem. Det var en av de bästa veckorna under hela året (inte bättre än Hawaii, hehe) och jag kommer definitivt åka tillbaka dit någon gång!
Gissa vad denna byggnad är för något!? En kyrka! Man tror snarare att det är ett shoppingcenter eller nåt. Verkligen cool och annorlunda. Det är typ dit alla kristna kändisar går.
Är så himla glad att jag fick åka till California innan jag åkte hem. Det var en av de bästa veckorna under hela året (inte bättre än Hawaii, hehe) och jag kommer definitivt åka tillbaka dit någon gång!
Borta bra men hemma bäst
2011-07-04 @ 01:09:18
Nu har jag varit hemma i Sverige i lite mer än två veckor och det känns otroligt skönt. Är så kul att kunna träffa alla här hemma när man vill och ha frihet. Helt underbart. Dock saknar jag ju såklart USA ibland också. Ibland när jag tänker på folk som jag lärt känna under året blir jag helt tårögd, eftersom jag vet att det är många som jag säkert aldrig kommer få träffa igen. Det känns så hemskt att tänka på att jag aldrig kommer kunna få uppleva livet i USA på samma sätt som jag gjort under året. Jag kan ju alltid åka och hälsa på, men det kommer aldrig bli samma sak. När man lämnade Sverige så visste man ju att man kommer tillbaka om ett år. Ska jag vara ärlig så känns det knappt som att jag har varit borta. Ingenting har förändrats här, allting känns precis som vanligt här hemma. Vilket i och för sig är rätt skönt.
Kommer troligtvis inte fortsätta blogga nu. Kanske kommer något inlägg någon gång ibland ;) Ska väl också försöka skriva en sammanfattning av året någon gång när jag har tid! Om det är någon framtida utbytesstudent som har någon fråga eller vad som helst är det bara att höra av sig. Ni kan mejla mig på johanna_m@hotmail.com.
Tack alla ni som har följt min blogg under året (och fortfarande kikar in här varje dag), trots att jag inte alltid varit så bra på att uppdatera!
Kommer troligtvis inte fortsätta blogga nu. Kanske kommer något inlägg någon gång ibland ;) Ska väl också försöka skriva en sammanfattning av året någon gång när jag har tid! Om det är någon framtida utbytesstudent som har någon fråga eller vad som helst är det bara att höra av sig. Ni kan mejla mig på johanna_m@hotmail.com.
Tack alla ni som har följt min blogg under året (och fortfarande kikar in här varje dag), trots att jag inte alltid varit så bra på att uppdatera!
Cap Throwing
2011-06-13 @ 01:34:47
En kort klipp från the cap throwing at graduation!
I did it!
2011-06-12 @ 02:32:52
Det här året har varit det absolut svåraste året i hela mitt liv. Mycket svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Men det har kanske också varit det bästa året i mitt. Vi hade graduation idag. I'm a graduate now! Finner inga ord för mina känslor just nu... I can't belive my year is almost over and I'm going home in three days. It went by way too fast.
Anyway, jag känner mig sjukt nöjd. I did it!
Klarar man detta, klarar man allt.
Anyway, jag känner mig sjukt nöjd. I did it!
Klarar man detta, klarar man allt.
Mer bilder kommer senare. Nu ska jag åka iväg på senior trip och njuta av mina sista dagar i America!
Last day of high school!
2011-06-03 @ 02:23:28
Känns konstigt att veta att jag aldrig mer kommer gå på La Grande High School. Idag var min sista dag och det var en perfekt dag. Sa hej då till alla som jag inte kommer se mer. Kinda sad, men känns väldigt skönt. Kan äntligen pusta ut nu när jag har lämnat in alla inlämningar, gjort alla prov och speeches. Den senaste veckan har varit väldigt jobbig, eftersom jag fick lov att göra två veckors plugg på en vecka. Mr Corollo hade bakat chocolate chip cookies till mig och dom andra i min busniess law class, bara för att det var min sista dag. Bästa läraren! :) 7.00 am lyfter planet imorgon till California, blir där i en vecka så jag missar den sista veckan i skolan.
Nu taggar jag inför en härlig vecka i California och graduation. I'm pumped!
Four day weekend
2011-05-30 @ 05:12:28
Har haft en lugn och skön four day weekend med värdfamiljen på Lopez Island. Åker hem till La Grande imorgon. Kommer bli en jobbig vecka och jag kommer ha mina fyra sista dagar av high school!
Utanför vårt fönster alldeles nyss!
It's a party in the USA
2011-05-22 @ 23:59:01
I en fullsatt minivan åkte vi till Boise igår och vi hade en awesome dag med massa shopping. Älskar att shoppa med min gay friend Joshua! Hittade världens snyggaste jeansshorts på Urban Outfitters, men dom var slut i min storlek. Blev så sur. Så nu måste jag beställa dom online, hehe. När vi kom hem hade vi sleepover hemma hos mig. Som vanligt blev det många timmar i hottuben. Var förmodligen den sista helgen med alla vännerna. Känns så sorligt. Senaste tiden har allt känts så bra här och jag är so scared to go home på nåt sätt. Leave home, to go home liksom...
Omg, ILY you guys so much!
Omg, ILY you guys so much!
Saker att se fram emot
2011-05-13 @ 03:07:07
Nu är det inte lång tid kvar här i USA. Kommer hem om ungefär en månad och det är endast 15 skoldagar kvar! Can you belive it?! Helt galet. Har en hel del saker att se fram emot den kommande månaden:
14 maj - baby shower med Linda
21 maj - Boise med Denica för shopping
27 maj - åker till sommarhuset på Lopez Island
4 juni - California i en vecka
11 juni - graduation & all night party
13 juni - good bye party med alla amerikanska vänner
14 juni - lämnar Oregon
16 juni - kommer hem till SVERIGE!
14 maj - baby shower med Linda
21 maj - Boise med Denica för shopping
27 maj - åker till sommarhuset på Lopez Island
4 juni - California i en vecka
11 juni - graduation & all night party
13 juni - good bye party med alla amerikanska vänner
14 juni - lämnar Oregon
16 juni - kommer hem till SVERIGE!
Prom
2011-05-11 @ 04:57:03
Idag fick vi våra pictures som fotografen tog på prom. Här är då mina favoritbrudar och jag!
Håret är det viktigaste...
2011-05-05 @ 07:24:24
...iallafall för amerikanska tjejer. Det är helt sjukt vad dom lägger ner tid på att fixa håret en vanlig dag i skolan. Det är inte ovanligt att man ser tjejer med värsta balfrisyerna till vardags. Oftast är det mycket lockar som gäller. Jag har pratat med tjejer som säger att dom spenderar minst 2 timmar varje morgon för att fixa håret. Hur sjukt är inte det? Men sen bryr dom sig inte alls om vad dom har för kläder och smink verkar inte heller vara så viktigt. Känns som att jag knappt kommer ihåg hur det var i Sverige nu, men jag tror inte att tjejer i Sverige spenderar så långt tid på håret en vanlig skoldag?! Skulle gissa på att svenska tjejer hellre lägger ner mer tid på att välja outfit.
Vet inte vart jag vill komma med detta inlägg. Kände att jag fick lov att dela med mig av mina håriga tankar såhär på kvällskvisten (morgon för er).
Klockan börjar bli mycket nu, så dags för mig att gå och lägga mig. Imorgon ska jag ha en "lunch-date" med en kille i skolan. Kommer nog bli interesting (vi ska till taco time), haha!
Vet inte vart jag vill komma med detta inlägg. Kände att jag fick lov att dela med mig av mina håriga tankar såhär på kvällskvisten (morgon för er).
Klockan börjar bli mycket nu, så dags för mig att gå och lägga mig. Imorgon ska jag ha en "lunch-date" med en kille i skolan. Kommer nog bli interesting (vi ska till taco time), haha!
Promenad genom stan
2011-05-01 @ 20:43:23
För en gång skull så var det rätt fint och soligt väder. Var ute och gick i några timmar med Treyce. Passade på att ta några kort så att ni kan få se hur det ser ut här.
Gick förbi skolan..
TIGER COUNTRY haha
A kinda weird house
Här är då down town La Grande. Ser rätt grått och tråkigt ut, huh?
JC Penney (typ den enda klädaffären som finns här) och the movie theater
Ser sådär typiskt amerikanskt ut..
Typ såhär ser väldigt många amerikanska hus ut. Man får inte glömma flaggan!
Avslutades med Starbucks i solen. Senare på kvällen hade vi film- och hottubkväll!
